lördag 30 augusti 2014

Konstig luft i Billeberga.

Ja, något konstigt är det nog.. 
Sist vi kom hit så blev Viggo dålig. 
Likaså denna gång. Kräker och får feber. 
Stackars liten. Tur det har visats ridsport på tv idag från 09.45- 17.00 idag så hans mamma inte har behövt göra annat än att sitta ner och ta det lugnt. Vi har tagit en day-off idag helt enkelt. 

söndag 24 augusti 2014

Sommaren 2014

Det är min 25:e sommar och det är
Viggos första. Och den har sett ut såhär.


Vi har myst, gungat, hälsat på ponnysarna, firat midsommar, gungat...


...Badat i poolen, badat i havet, badat på torsebrobadet, varit på campingsemester, solat på stranden...


...Varit i Billeberga, cyklat, badat i sjöarna, haft kräftskiva.... 
Och mycket mer! 
Nu ser vi framemot en lika bra höst!

fredag 22 augusti 2014

Lyckan som aldrig kom.

Folk pratar om den lyckliga bebisbubblan, hur fin man är som gravid, och vilken fantastisk känsla det är när man får hålla sitt barn för första gången. 
Men så finns det dem som inte alls känner så, eller fått känna den där lyckliga och fantastiska känslan. Jag tillhör en av dem... 

Så kom den dagen när man fick reda på att man var gravid! CHOCK!! Jag?!? Jag kan inte få barn nu!! Jag har inget eget boende, ingen fast inkomst, ingen relation. Ingenting som gjorde det möjligt för mig att få barn helt enkelt. 
Med inget illamående och ingen gravidkänsla överhuvudtaget gick jag vidare med inställningen: det som inte synd, finns inte. Men så kom ju dagen då det började synas. När folk började fråga. Då var jag redan i v 19... För dem som inte vet så får man inte enligt lag göra abort efter v 20 i Sverige. 
Nu var det dax att ta upp huvudet ur sanden och ta tag i det här på riktigt. Jag visste ju om att jag inte kunde skaffa barn nu. MVC, läkare, kuratorer, psykologer alla som gick att kontakta, försökte jag kontakta. Men alla gav mig ett gemensamt svar: det är försent för abort. 
Vad skulle hända nu? Måste jag behålla barnet? Är det ingen som förstod att jag inte ville eller kunde? Kunde ingen hjälpa mig? 
Allt för att jag stoppade huvudet i sanden. Dax att byta taktik! 
 Detta klarar jag! Klart jag gör. Jag ska ha barn. Jag ska bli världens bästa mamma, jag ska hitta någonstans att bo, hitta ett riktigt jobb, och allt SKA BLI BRA. Punkt. 
 Efterhand som magen växte, dessto mer började jag avsky min kropp. Hittade inget positivt med den överhuvudtaget. Inte ens att det fanns ett barn inblandat. Så kom dagen då det var dax för ett ultraljud. När man fick se vad det var som fanns där inne som gjorde att jag mer och mer började avsky min kropp. Det var inga lyckotårar som kom... 
Då slog det mig igen. Detta är på riktigt. 
Ville inte träffa folk längre. Det var bara jobbigt när folk ville känna på ens mage, sa hur fin man va, och hur underbart det är att vara gravid. Jag kände ju inte något utav det. Jag tänkte bara: vad är det för fel på mig? 
Det fick jag så småningom bekräftat...
Tidig förlossningsdeprission hette det. 
Dagarna, veckorna, månaderna gick. Och ingen glädje fanns där. Allt kändes bara jobbigt. Jag hittade i alla fall någonstans att bo.
21 oktober 2013 förblir ett datum som förändrade mitt liv. 
Kl 10.27 lägger sjuksköterskan upp något i min famn som jag inte tidigare har haft några känslor för. Och inte nu heller. Det var inga lyckotårar som kom denna gången heller... 
Dem tog honom ifrån mig igen och in kommer en sköterska som pratade med mig. Senare kom dem med han igen. La han i min famn, och ännu inga känslor fanns. Jag var bara tom.
Dem tre första månaderna kändes det som att han bara var någon jag tog hand om till någon annan. Jag väntade på att någon skulle ringa på dörren, ta honom i från mig och säga tack för hjälpen. Jag hade inga mamma känslor för honom alls. Jag kunde inte säga att jag älskade honom, att han var fin eller fantastisk. Jag fick dåligt samvete när alla sa hur fin och fantastisk han var. Varför tyckte alla det utom jag? 
 Sen kom socialen in i bilden. Jag blev orosanmäld. Då ändrades mina känslor från den ena dagen till den andra. 
Ingen fick ta MITT barn ifrån mig!! Låste alltid dörren, blev iskall varje gång det ringde ett nummer jag inte kände igen, vågade inte låta han sova i vagnen själv utanför, för tänk om någon kom och tog honom?! 
Men så blev det ju inte...
Han ligger ju här och sover i sin säng, lyckligt ovetande om alla mina känslor kring honom, nu 10 månader senare efter födseln. Och idag kan jag säga att jag älskar honom, att han är fin, och jag skulle kunna göra allt för honom. 
Men fortfarande finns det dem dagar då tankarna går tillbaka till: jag ångrar att jag behöll honom. 
Och varje gång jag tänker så, så kan jag inte låta bli att bli ledsen på mig själv. Hur kan jag tänka så om mitt eget barn?! Ens barn ska vara det finaste som hänt en. Det ska vara en rosa bubbla med massa lycka och glädje. Det är inte okej att ångra sitt barn!
Men tankarna går. Vad hade hänt om jag inte behöll honom? Vad har blivit bättre för att jag behöll honom? 
För varje dag som går och för varje framgång, utveckling och framför allt leende jag ser hos Viggo, så kan jag ändå tänka: han är det finaste som finns. Och en dag hoppas jag att jag bara kan hitta positiva saker med att jag behöll honom. Han är ju faktiskt MITT barn! Och jag älskar honom över allt annat. 

måndag 18 augusti 2014

Ett par dagar på landet.

Tiden går så fort, och våra två veckor på landet i Billeberga är över för den här gången. Flera kalas har hunnits med, fixar dag med bygge av skjul, grind och flaggstång. Träffat släkt, familj och vänner, haft kräftskiva och bara gjort ingenting. 
Idag hälsade vi Alexandra och Alma i Höör på vägen hem. Imorgon blir det frissan för Viggo, onsdag BVC och torsdag föräldraträff. Så vi ska nog få även denna vecka att gå! 


onsdag 13 augusti 2014

Stallet

Idag har vi varit i stallet hos prinsessa. Jag, Carolin, Maggie och Viggo. 
Herre Jesus! Vad jag saknar hästarna!! En vacker dag SKA jag ha häst igen. 


måndag 4 augusti 2014

Kalas och kalas.

I torsdags tog vi våra väskor och packade ut i bilen och körde hem till mamma och pappa. Hela huset fullt! Där bor ju även Carolin, Matias och Maggie nu ett tag framöver. 
 Torsdag och fredag innebar inget speciellt. Tog det lugnt, badade, umgicks... 
I lördags åkte vi till glumslöv där våra kusiner från Stockholm har bott under deras Skåne vistelse. Dem har även passat på att fylla år, så i lördags firades dem med släkten, korv med bröd och segway tävling i trädgården.
 Vi avslutade lördagen med kalas, och började söndagen med kalas. Farmor fyllde 83 och hon bjöd på frukost kalas. Så under två dagar har vi lyckats träffa alla i släkten, på två olika kalas. 
 Idag körde vi tillbaka till Kristianstad igen. Handlat, lagat stenskott hos ryds bilglas, och tvättat. 
I veckan har vi ett möte och lite fix att göra, sen åker vi tillbaka till Billeberga igen eftersom mamma och pappa ska ha sin årliga gårdsfixardag på lördag! Då blir det att träffa släkten igen.