söndag 29 november 2015

SIHS- Stockholm international horse show.

Veckan är till ända och det blev en super vecka, precis som jag hade hoppats på. 
Jag och Bissi startade med Ryttargalan. God mat, trevligt sällskap och fina klänningar hade vi, en super kväll!  

Torsdagsmorgonen började vi med att träna med spannet. 
Här fick jag köra medan Johan gick banan dem skulle köra på uppvisningen på lördagen. 
Dagen fortsatte och Ulrika kom för att vara hästskötare tillsammans med mig veckan ut. 

Men varför nöja sig med två när man kan vara fyra? Lina och Bissi hjälpte också till. 

I vårt team har vi ordning och reda, och mycket fika. Och en ny maskot. 

På fredagen körde vi ut med spannet på en tur runt friends. Det är vi och Prinsessan som åker spann i Stockholm. 

På kvällen när det var körningens tur hände det tyvärr något som inte borde få hända någon! 
En av körhästarna trillade ihop och dog efter målgång, och gick inte att rädda. En fruktansvärd upplevelse. Publiken tände sina lampor på telefonen och det släktes ner medan djurambulansen körde ut hästen. 

I lördags var det vår tur att vara inne på stora arenan igen inför 15 000 personer på läktaren. Hästarna var taggade och vi med. 

Vilket ledde till vinsts!! 

Idag har vi varit civila inne på friends, och hästarna har fått åka hem och vila efter helgens festligheter. Det har blivit en hel del tittande på mässan, och på tävlingarna och showerna som varit inne på arenan. 
Självklart stannade vi kvar och kollade på finalen i körningen. 

Och det fick avsluta det här årets Stockholms horse show, och vi får hoppas att man får komma tillbaka. En väl lyckad vecka med fantastiska människor runt omkring sig! 

onsdag 18 november 2015

Hit och dit och fram och tillbaka.

När vet man om det är effektivitet eller bara väldigt stressigt och man måste hinna med så mycket som möjligt på kort tid?
Vissa dagar hinner man knappt gå på toa, eller svara i telefonen, för att man är på språng hela tiden. Idag var en sådan dag! 
Klockan ringer 06.00. Ut i stallet, fodra, byta vatten och täcke. In och väcka barn, åka till dagis, tillbaka igen, släppa ut några av hästarna, mocka, göra vid 4 hästar som ska gå i spann. Köra fyrspann. Göra vid dem och släppa ut dem i hagen, fortsätta göra klart i stallet, strö, sopa och göra höpåsar. Fodra och fylla på vatten i lösdriften. Ge lunch hö till hästarna i hagen. Åka till frisören på lunchen, handla lunch, tillbaka igen. Äta samtidigt som man putsar alla selar. Ta in och tvätta fyra hästar, få med tre hästar till skritten, göra vid hästar, fodra 16.30 hämta Viggo på dagis, tillbaka igen. Packa, städa undan, byta täcke på hästarna, fylla vatten 17.30 in och laga mat, äta, duscha, packa, städa undan, lägga barn. SOFFAN! 
Åter till frågan. Kan man kalla sig effektiv, eller väldigt stressad? 
Vilket fall som. Jag gillar något lugnare dagar...

tisdag 17 november 2015

Tacksamhet.

Vi är mänskliga, inte perfekta. Vi lever för att testa saker. Vi gör misstag, snubblar, faller, men reser oss igen. Vi blir sårade. Vi försöker ännu en gång. Vi fortsätter att lära oss och växer. På vägen lär man sig vad som är rätt och fel, vad som är bra och dåligt. Jag har lärt mig på min väg att jag har fantastiska vänner, en underbar familj, och arbetsgivare som är där före, under och efter och när det behövs. Och jag är evigt tacksam för detta! 


söndag 15 november 2015

Besök.

Denna helgen kom världens bästa mamma och mormor upp och hälsade på oss.

Vi har gått en runda på Hästhuset. 


Ätit långfrukost. 


Och åkt till Stockholm och tjuvstartat julskyltningen. 


Det har verkligen varit en super mysig helg. 

onsdag 11 november 2015

En helt vanlig (födelse)dag.

Så var man 26... Fast att det är ett par styckna som trodde att jag blev 23 :-)
Hade det inte varit för överraskningslunchen där Johan, Clas och Gudrun, Åsa och Peter, Pia, Moa, Jennie och Bissi hade styrt upp, eller för dem fantastiska presenterna jag fått, tårt- och blommogram och alla sms med grattis hälsningar så hade det varit som en helt vanlig dag. 
Viggo är hemma med ögoninflammation, och på någotvis så har jag hunnit med att motionera sju hästar och allt där emellan ändå. 
Tack!!! Tack snälla underbara ALLA NI som på ett eller annat sätt hört av er till mig på min dag, och tack till alla inblandade för dem fantastiskt fina presenterna, blommorna och tårtan! Utan er skulle jag inte stå där jag är idag. Jag är så oerhört tacksam för alla fina människor jag har runt omkring mig och Viggo i vår vardag. Tack! 



söndag 8 november 2015

Bästa stallhjälpen.

Det bästa med att jobba söndagar är att man får världens bästa stallhjälp. 
Det mockas, töms kärror, sopas och strös. Och där emellan körs det lite traktor och bobbycar också. 
Men innan jobb satt vi i soffan och hade söndagsmys. Sune i den ena ändan och Viggo i den andra. 

Nu är det två slagna hjältar som ligger här bredvid mig några timmar senare. För mig är det dax att gå ut och fodra hästarna, för att själv kunna inta sängen efter det. 

lördag 7 november 2015

Lördagsmys.

Idag visade sig det riktiga november vädret med regn och rusk. Så vi tog sovmorgon, långfrukost och sen en tur till kungenskurva. Det blev fika på Ikea, och lite julhandling för att kunna ha det lite julmysigt här hemma när det är dax. 


Nu har vi båda vilat, och sitter under en filt i soffan och myser. Detta är precis vad jag behöver just nu!

onsdag 4 november 2015

Dålig förälder?

Igår kväll var jag och Viggo iväg och åt hos ett par vänner. Dem har också barn, 4 och 2 år gamla. 
Viggo bestämde sig ganska snabbt vig middagsbordet att han inte skulle äta någon mat! 4 åringen frågade om man kunde få glass efter maten, och som alla föräldrar alltid svarar; då får du äta upp det som ligger på tallriken först. 
Deras två barn åt givetvis upp, medans Viggo satt där och tog inte en tugga. Jag sa till honom, som man som förälder gör (eller?): äter du inte någon mat får du ingen glass. 
Han åt inte mer för det. 
Maten plockades undan och dem andra två barnen gick och hämta vars en glass. Viggo då?! Jo.... Han kom med sina stora ögon och blinkade så mycket han kunde och sa: glass mamma. 
Hur gör man då som förälder??! 
Ska han få en glass för att dem andra tog vars en. Eller ska man stå på sig och tänka, nä han åt inte upp, jag sa till honom, nu blir det ingen glass. 
Förstår en tvååring det? Varför får dem andra barnen glass och inte jag? Förstår dem "hoten" man säger åt dem för att få dem att göra vissa saker?
Denna gången blev det ingen glass för Viggo... Och ja, jag känner mig jätte orättvis trots allt! 

tisdag 3 november 2015

Det finns dem som har det värre.


Det värsta någon kan säga till en när man bara vill lägga sig ner på golvet och gråta är: du är en sån stark människa! När det är det sista man känner sig som. 
Men som en vis man sa till mig: det finns ingen back. Det kan bara gå framåt nu. 

måndag 2 november 2015

Träningshelg.

Ännu en Boyd träning avverkad nere i Skåne. Denna gången hade vi med oss Guus, Billy, Stella och Mambo. Som alla dessa träningar så var även denna nyttig och lärorik både för kuskar, groomar och hästar. Boyd tyckte att våra hästar såg jätte fina ut konditionsmässigt och kroppsligt, det är ju kul att höra. 


Viggo var hos mormor och morfar undertiden, och har som vanligt haft det toppen bra. Det betyder väldigt mycket för mig att han får vara hos dem och träffa dem så mycket som han gör, trots att vi bor några mil ifrån. 
 Idag är det måndag igen, och veckan rullar på som vanligt med jobb och dagis.