En december morgon.

Det är kallt ute och fortfarande mörkt. Jag är påväg ut med hästarna i hagen. Det känns som att det kommer bli en fin dag. Det ända som hörs är en bil som kör förbi nere på vägen och tuppen som gal i hönsgården. Annars är det helt tyst. Hästarna blir frostiga om sina känselspröt på mulen. Jag stannar upp utanför hagarna, kollar ut över hästarna, tar ett djupt andetag, och tänker: bara ett ord kan sätta eld på en skog, men allt kommer bli bra igen.