Det är jag och Avig Maria, vi kommer umgås många timmar under denna resan. Nu är vi påväg. Jag, Johan, Camilla, och våra fem fantastiska hästar. Det är något med våra hästar som gör en sådär glad och tacksam att dem är dem. Som när man måste stanna på parkeringen på Statoil, lasta ur alla fem hästarna, ändra om en mellanvägg, medan bilar och lastbilar passerar förbi en, för att sen lasta in alla igen. Utan några konstigheter, utan några tecken på missnöjdhet, och sen gå in i bilen igen utan problem. Då vet man att man har världens bästa och coolaste kolleger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar