Fuck cancer.

Jag vill inte behöva skriva såhär på min väns sida! 

Jag vill inte att det ska vara sant att jag har behövt skriva så. 

Jag vill inte att denna jävla sjukdom ska ta fler ifrån mig nu. Jag hatar cancer! 

Tummen ner.

Såhär kan det alltså sluta när en häst och en människa har en hat-kärleks relation till varandra. En bruten tumme. Hästen är förlåten, och tummen spjälad. Slutet gott, allting gott. 

Skåne.

Efter två veckor utan honom, har jag ÄNTLIGEN fått åka tillbaka till mitt älskade Skåne och till mitt älskade barn! 

Viggo har varit hos sin mormor och morfar medan jag har varit runt och farit med hästarna, och i vanlig ordning får han det bästa omhändertagandet man kan få! Tack mamma och pappa! 

Eftersom vi båda är i Skåne denna helgen, passade vi på att bestämma träff med alla mammor och barn ifrån BVC-tiden i Kristianstad, vilket var super trevligt. Det var jätte roligt att träffa alla små barn som inte va små längre och att fika och prata med mammorna igen. 

Sen blev vi bjudna på kalas till Ulrikas pappa, och Alfreds morfar på kvällen. Viggo och Alfred har alltså fått busa av sig ordentligt i helgen. 

Idag åker vi tillbaka till Gnesta igen. Men först njuter vi av dem sista timmarna här i Skåne. 

SIHS- Stockholm international horse show.

Veckan är till ända och det blev en super vecka, precis som jag hade hoppats på. 

Jag och Bissi startade med Ryttargalan. God mat, trevligt sällskap och fina klänningar hade vi, en super kväll!  

Torsdagsmorgonen började vi med att träna med spannet. 

Här fick jag köra medan Johan gick banan dem skulle köra på uppvisningen på lördagen. 

Dagen fortsatte och Ulrika kom för att vara hästskötare tillsammans med mig veckan ut. 

Men varför nöja sig med två när man kan vara fyra? Lina och Bissi hjälpte också till. 

I vårt team har vi ordning och reda, och mycket fika. Och en ny maskot. 

På fredagen körde vi ut med spannet på en tur runt friends. Det är vi och Prinsessan som åker spann i Stockholm. 

På kvällen när det var körningens tur hände det tyvärr något som inte borde få hända någon! 

En av körhästarna trillade ihop och dog efter målgång, och gick inte att rädda. En fruktansvärd upplevelse. Publiken tände sina lampor på telefonen och det släktes ner medan djurambulansen körde ut hästen. 

I lördags var det vår tur att vara inne på stora arenan igen inför 15 000 personer på läktaren. Hästarna var taggade och vi med. 

Vilket ledde till vinsts!! 

Idag har vi varit civila inne på friends, och hästarna har fått åka hem och vila efter helgens festligheter. Det har blivit en hel del tittande på mässan, och på tävlingarna och showerna som varit inne på arenan. 

Självklart stannade vi kvar och kollade på finalen i körningen. 

Och det fick avsluta det här årets Stockholms horse show, och vi får hoppas att man får komma tillbaka. En väl lyckad vecka med fantastiska människor runt omkring sig! 

Bakom varje händelse...

http://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/larare-pa-hastskola-slutar-efter-fortroendekris.htm

...finns en journalist. 

Hit och dit och fram och tillbaka.

När vet man om det är effektivitet eller bara väldigt stressigt och man måste hinna med så mycket som möjligt på kort tid?

Vissa dagar hinner man knappt gå på toa, eller svara i telefonen, för att man är på språng hela tiden. Idag var en sådan dag! 

Klockan ringer 06.00. Ut i stallet, fodra, byta vatten och täcke. In och väcka barn, åka till dagis, tillbaka igen, släppa ut några av hästarna, mocka, göra vid 4 hästar som ska gå i spann. Köra fyrspann. Göra vid dem och släppa ut dem i hagen, fortsätta göra klart i stallet, strö, sopa och göra höpåsar. Fodra och fylla på vatten i lösdriften. Ge lunch hö till hästarna i hagen. Åka till frisören på lunchen, handla lunch, tillbaka igen. Äta samtidigt som man putsar alla selar. Ta in och tvätta fyra hästar, få med tre hästar till skritten, göra vid hästar, fodra 16.30 hämta Viggo på dagis, tillbaka igen. Packa, städa undan, byta täcke på hästarna, fylla vatten 17.30 in och laga mat, äta, duscha, packa, städa undan, lägga barn. SOFFAN! 

Åter till frågan. Kan man kalla sig effektiv, eller väldigt stressad? 

Vilket fall som. Jag gillar något lugnare dagar...

Tacksamhet.

Vi är mänskliga, inte perfekta. Vi lever för att testa saker. Vi gör misstag, snubblar, faller, men reser oss igen. Vi blir sårade. Vi försöker ännu en gång. Vi fortsätter att lära oss och växer. På vägen lär man sig vad som är rätt och fel, vad som är bra och dåligt. Jag har lärt mig på min väg att jag har fantastiska vänner, en underbar familj, och arbetsgivare som är där före, under och efter och när det behövs. Och jag är evigt tacksam för detta!