Bebis Sam.

Här ligger Viggo och Bebis Sam och sover.

 Bebis Sam, tänker ni? Var? Vem? 

Jo, ni vet Alfons hemliga kompis Molgan...  Viggos hemliga kompis heter Bebis Sam. Och nåde dig om du skulle råka trampa på honom, eller sätta sig i soffan där Bebis Sam sitter, eller han råkar glömmas i stallet, bilen, eller på dagis! Och när man ska hålla honom måste man göra det med andakt, och givetvis ska man pussa och krama Bebis Sam också när det är läggdags.

Välkommen till familjen Bebis Sam. 

Tillfälligt avbrott.

Från VM till att bo ensam i lastbilen någonstans i Fjärås ensam med barn och fem hästar, till att åka till SM, till att inte åka till SM. 

Nej, det blir aldrig som man tänkt sig. Säsongen som skulle avslutas med flaggan i topp, avslutades för min del, på halv stång. Så medan Team Dengg avslutar säsongen utan mig, tillbringar jag och Viggo helgen i Gnesta med massa mys som inte hunnits med dem senaste veckorna och planerar inför vad som komma skall. 

Allt har sin tid. 

VM 2016 Breda

Hello sweden. Eller, hej Sverige. 

Äntligen så är vi på hemmaplan igen, nästan i alla fall, och just i denna stund påväg till säsongens sista tävling, nämligen SM i Göteborg. Men det har ju varit en tävling innan dess... VM i Breda för fyrspannen. 52 styckna närmare bestämt. 

Lämnade BorgsGård 28 aug, och med oss har vi vårt största fan och bästa hästskötare. 

Uppstallningen i Puttgarden där vi alltid lastar av hästarna och vilar ett par timmar. 

För en vecka sedan, idag, kom vi fram till Breda, och all packning ska ut och ställas i ordning. Viggo hjälper givetvis till. 

Det blev en tur med spannet samma dag så dem fick komma ut och lufta sig efter den långa resan. 

N som i Nationsnight. Vilket innebär att varje nation har med sig något som representerar deras land. Vi från Sverige hade med oss: spettkaka, matjessill, janssonsfrestelse, absolut vodka, knäckebröd och köttbullar. 

I onsdags var det vetcheck. Här, mambo

Sam

Sam, Billy, jag, Sigge, Johan, Mambo, Louise, Guus

Dressyren. 61.65 straff. Bästa denna säsongen. 

Maraton med stort M. Vilka hästar, och vilka kämpar. En elfte plats av 52, och man kan ju inte vara annat än nöjd. 

Bästa kollegerna. 

Precisionen. Två bollar ner och lite tidsfel. Där hamnade vi på en 20 plats. 

Summa sumarum så slutade vi totalt på en 22:a plats och 7:e plats i lag tillsammans med Fredrik Persson.

Ett stort tack till Louise Lindström som följde med oss och som ha kämpat på i stallet tillsammans med mig och som har sett till att alla tider hållits och hästarna varit i toppskick. Tack till Camilla Kvist som hållt reda på Viggo och fixat mat till oss alla, och till Peter, världens bästa Peter, som kämpat på med sin brutna tå, och som även han var med och gjorde det möjligt för oss att ta en elfte plats i maraton. 

Och detta barn! Mitt störta fan och heja klack, och han som bara gör att livet känns bättre. Min älskade Viggo. 

Nu sitter vi som sagt i bilen igen påväg mot Göteborg där jag, hästarna och Viggo tar det lite lugnt fram till torsdag, innan SM och tävlingarna drar i gång. 

Magic Prince.

Det brukar heta: prinsen fick prinsessan. Men i detta fallet fick prinsen en Prince. Självklart ska Viggo ha en egen ponny!

Låt mig presentera Magic Prince, Viggos första egna ponny, som snart kommer flytta till Billeberg och hålla min bruna stjärna sällskap. En dag kommer min dröm att kunna få rida tillsammans med Viggo gå i uppfyllelse. 

Välkommen Prince. 

Sittandes i hallen...

Här sitter jag i hallen, på golvet, och väntar på att mitt barn ska bli klar på pottan innan vi ska åka och handla. Hur lång tid kan det ta?! 

Man hinner fundera en del under tiden...och höra ordet mamma... Idag har jag bara hört det 196 gånger... 

Imorgon is the day. Vi åker till dem sista tävlingarna för säsongen, och kanske dem sista för mig överhuvudtaget. 10 år har redan passerat som tävlingsgroom åt fyrspann för min del, och allt har sin tid. 

Oj! Ungen redan klar! Dax att fixa ärende i Gnesta innan det stänger. Resten av dagen är redan uppbokad med packning och tvätta hästar. 

Vi hörs! 

Träning för Peter Bohnhof.

Det har varit två intensiva dagar både måndag och tisdag, med Peter Bonhof här som hjälpt oss med hästarna. Peter är en man som dömer mycket häst tävlingar runt om i världen, och så även körtävlingar. Vi har kört alla hästarna en och en på förmiddagarna, och sen satt ihop dem i spann på eftermiddagen. Och med lite stolthet och rakrygg kan man ju inte annat än bli glad när Bonhof säger att mitt enbetskörande med hästarna gett resultat. Många lovord har sagts, och mycket nya tips och "aha" ha är tagits emot. 

Jag fick också tillfälle att köra en av Johans hästar, Welldone, eller Walle som vi kallar honom, för Bonhof. En erfarenhet rikare, och en häst tröttare. Väldigt lärorikt! 

Vecka fortsätter i fullfart och så även förberedelserna inför VM nästa vecka. 

Livet.

Ligger här i sängen med barnet sovandes tätt intill mig med ena armen runt mig. Själv ligger jag på rygg och funderar...livet...hur ser det egentligen ut...vad vill jag...framtiden...det förflutna... Många tankar snurrar i huvudet. På sistone har jag fått en känsla i kroppen som är svår att förklara. Vad är rätt och fel, vad är bra och dåligt, vad är normalt och inte normalt. Vem ska/kan svara på dem frågorna om inte jag själv? 

Många gånger har min pappa påmint oss om som unga (känner mig i och för sig fortfarande ung) att inte brodska in i vuxenlivet. Men nu står jag här, och tycker nästan det är lite läskigt att vara vuxen. Ensam med ett barn, bor alldeles för många mil i från min familj, och kan inte svara på vad jag vill med livet. Jag funderar fortfarande på vad jag vill bli när jag blir stor. Var går gränsen för när man blir stor? Jag är ju tyvärr lite av en analytiker, vilket inte är till min fördel. Jag ska bryta ner allt in minsta detalj och vända ut och in på varje mening och händelse och analysera vad som är rätt och fel. Men vad är rätt och fel? 

Jag borde egentligen sova. Barnets andetag blir allt tyngre och han börjar kännas som ett litet element emot mig. Hans värme. All den kärleken detta barn förgyller min vardag med. Samtidigt som hans "utvecklingsfas" tar knäcken på mig vissa gånger. Men då är man evigt tacksam att det finns människor i min och Viggos närhet som ser till vårt bästa.

 Veckan som kommer, kommer det inte hinnas funderas så mycket under. Det är förberedelser, träningar, och packning inför VM med hästarna som ska förberedas, och om en vecka så är vi på väg. Det är mycket på gång nu. Både med jobb och i mitt huvud. 

Jag blundar och önskar tillbaka till den bekymmerslösa tiden, när man själv kunde somna i sin mammas famn, utan att behöva fundera en massa...