Hemlängtan.

Nu har vi haft hemlängtan i femton veckor, men så i torsdags va vi äntligen påväg till Skåne igen! I vanlig ordning går dagarna alldeles för fort, och idag beger vi oss tillbaka mot Gnesta igen. Men vi har hunnit med både kalas för Viggo och myst i stallet med våra hästar. 

Det blev spindelmannen tema på kalaset,

Med både dräckt, tårta och tallrikar. Är Viggo nöjd, är jag nöjd. 

Hela tjocka släkten kom för att fira Viggo. 

Tack till alla er! 

Och så har det blivit en hel del mys i stallet och med våra hästar... 

Viggo var väldigt glad över att få träffa sin Prince igen. 

Treårs kontroll.

Så var den ångesten över! 

Det här med att få barnet "bedömt" är inte riktigt min grej. Jag tycker det är lika jobbigt varje gång. 

Hur ska han uppföra sig? 

Vad ska han ha på sig? 

Vad ska dem säga? 

Vad tänker dem? 

Väger han för mycket/ för lite? 

Klarar han av det barnen ska klara av för deras ålder? 

Äntligen är det över, och han var sådär precis lagom på 95 cm lång och vägde in på 14,9 kilo. Och så sa dem att jag har en fin pojke, vilket jag vet såklart! 

Mamma nöjd, barn nöjd, för han fick en blåglittrig penna som present. 

14 veckor!

Den ständiga frågan: var tar tiden vägen? Nu är det 14 FJORTON veckor sedan vi var i Skåne, och hemlängtan börjar sakta men säkert krypa sig på. Det positiva i det hela är att vi åker till Skåne på torsdag, och som vi längtar. 

Viggo håller på att tjata hål i huvudet på mig om jordgubbstårtan mormor ska göra, och att det ska vara ljus i den. 

På lördag blir det alltså kalas för Viggo, pch vi ser framemot att få träffa alla som kan komma. Givetvis blir det massa pyssel och mys med min prinsessa och hans Prince också! 

Innan Skåne resan ska vi hinna med jobb, dagis och treårskontroll på BVC. Låt dagarna gå fort fram till torsdag nu. 

2013-10-21

2013 var året då han kom. Nu tre år senare är han både längre, klokare och vildare. Idag är det Viggos födelsedag. 

Började dagen med skönsång av mig... Som tydligen inte var någon skön-sång, får Viggo drog täcket över huvudet och sa: nej mamma, gå. 

Present öppning, sen dagis dax. 

I eftermiddags bjöds det på fika i stallet (var annars?!) och ännu mera skönsång och presenter blev det. 

Nu ikväll har det lekts med alla fina presenter han fått, käkats sushi och mysts i soffan. 

Tror min stora lilla kille har haft en helt okej födelsedag. 

En bild.

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. I detta fallet lägger jag till ordet: känslor också. 

Att se tillbaka på denna bilden som togs för tre år sedan väcker så många känslor hos mig, samtidigt som jag känner: ingenting. 

Det är så mycket prestige och uppmålad lycka och rosa moln kring en graviditet, men inte för alla. Inte för mig. Och jag vet om att det är fler med mig som inte upplevde den extrema lyckan och allt det där mysiga som ska komma med en graviditet. Men det är inte många som vågar berätta det, eftersom en graviditet= lycka, och det känns som en skam att inte få känna det. För mig var min graviditet svart. Jag minns knappt någonting, men det jag minns var att jag inte var lycklig. Vågade jag erkänna det; nej. Ångrar jag mig i efterhand att jag inte gjorde det; ja.

Nu, tre år senare hade jag gjort allt för att få uppleva det igen, fast i den mer lyckliga varianten. Att kunna få klappa om magen, sjunga för den, tycka det är lite mysigt och se framemot vad det är för en liten filur som ska komma ut därifrån, och få vara världens lyckligaste när dem lägger upp ens barn på bröstet. 

Idag njuter jag av varje minut med Viggo trots den svarta bilden av graviditeten, och är väldigt lycklig att han är min.

 Men bilden på magen kommer jag nog aldrig känna mig lycklig över...

Kompensera.

Efter lördag kommer söndag, och eftersom vi inte gjorde någonting igår får vi kompensera med att jobba idag. Så är det ju i och för sig varje helg... 

Så även idag kom hästarna ut och in, fått mat, och rent i sina boxar. 

Viggo hjälper till att hålla i Sigge så han inte smiter i väntan på att få gå ut. 

Mockning pågår... 

Obligatoriska myset med stallkatten Rosa. 

En som inte tycker det är lika kul att jobba en söndag... 

Kallt ute idag, men vi är glada ändå. 

Slut för idag, tack för idag! 

Ingenting.

Konsten att göra: ingenting, va inte så konstigt. 

Eller...någonting har vi ju gjort. Vi har legat i soffan, ätit chips, kollat på tv, haft pyamas på oss hela dagen... Det är vad vi har gjort idag. Och det har varit sååå skönt att göra: ingenting. 

Nu ska vi fortsätta kolla på tv, fortsätta ligga i soffan, och göra: ingenting.