Det har visat sig att det blev en hel del som ville ta del av min sanning och min historia. Jag vill vara noga med att punktera igen att jag inte är ute efter att förstöra eller sätta dit honom på något sätt. Som jag skrev; jag kan förstå vreden...och det gör jag!
Jag är heller inte ute efter att folk ska agera eller tycka synd om mig. Jag valde att skriva sanningen för att jag länge har gått runt och burit den för mig själv, och nu känns det som att den stor sten har lossnat.
Tack för att så många ville ta del av min berättelse; den nakna sanningen.
Kram ! Du har gjort rätt som berättade! Det var på tiden att någon vågar berätta! Det här är tyvärr verkligheten för väldigt många unga tjejer inom hästvärlden. Du har varit väldigt modig som vågar stå upp och skriva om det! Jag önskar dej och sonen all lycka till i framtiden! Ni kommer att klara er alldeles utmärkt utan honom!
SvaraRaderaHåller med föregående kram Rakel
SvaraRadera