Inte utan mina skygglappar.

Livet består av en massa val. Att hela tiden behöva välja olika saker och vägar för att man ska kunna ta sig framåt i livet. Men så ibland kommer man till en korsning, där man måste välja vilket håll man ska gå. Vart ska jag, vad vill jag, vad är rätt, vad är fel. 

Rakt fram såklart! Varför chansa, varför prova på nya saker, varför bryta ett mönster man gått på efter så länge, där det känns som att hela livet är tryggt. 

Efter tio år i körvärlden där skygglappar hör till vardagen på våra hästar, har jag själv satt på mig ett par. 

Jag går rakt fram, jag litar på alla andra vad dem säger till mig, jag ser inga korsningar eller avvikelser, utan jag ser bara rakt fram. Men jag ser inget slut på vägen som går just, rakt fram. Kanske är det dags att ta av sig skygglapparna, ta den där vägen åt höger eller vänster, våga chansa, och våga lita på sig själv. Men hur är ett liv utan skygglappar? Vad kommer hända, hur ska det bli, ska jag klara mig helt själv, vad är rätt, vad är fel?

Som Nalle Puh säger: det är lättare att veta hur man ska gå, om man vet vart man är påväg. 

Så det är kanske dax att ta av sig skygglapparna, hitta sin väg, och gå dit man är påväg.