Uppvaknande.

En kvinna jag tidigare känt har tragiskt gått bort i en hästolycka. Vilket får mig att stanna upp och tänka efter! 

Det kan hända vem som helst, när som helst. Dig, mig, ens mamma eller pappa, bästa kompis eller syskon. Livet är inte självklart, det kan vända så snabbt. 

Jag som jobbar med hästar, och har det som en vardag, blir lite "vardagsblind". Man tror inte att något ska hända. Man tycker att hästarna är så snälla, och det händer ju aldrig en själv något. Men vad skulle hända om något skulle hända mig? Vad skulle hända med Viggo? Han som bara har sin mamma, och skulle mista henne också... Vem skulle ta hand om honom? Jag vill inte ens tänka på det... Man måste tänka sig för! Jag menar inte att man ska bli rädd för livet och inte kunna göra saker. Det händer olyckor ändå. Men man ska nog inte ta livet föregivet. Och man ska nog ta vara på dem stunder man har med sina nära och kära, för nästa gång kanske det är för sent. 

Va rädd om dig, och er! Ta det säkra före det osäkra. Man vet aldrig när olyckan är framme.