Fabian hjärtar Christine

Vad är bättre än att få umgås med moster, busa och leka, och åka på babycafeé och rita teckningar till mormor!?
Jag och Fabian har haft ett par dagar tillsammans nu i veckan, och har hälsat på hästar, och varit på babycafeé, ätit i massor och sovit hela nätterna. Nästa gång har vi blivit uppbjudna till Kristianstad där vi ska leka med Hampus och åka häst och vagn.
Nu lämnar jag över ansvaret igen till föräldrarna, och åker upp till Kristianstad över helgen, där jag ska träffa den super saknade Nicole!!!, passa Hampus och (såklart) och få umgås med hästarna :).

Trevlig helg!

Kärt återseende.

Torsdag: Åkte till Sjöbo för att hälsa på Natalie Finke, vilket vi kom fram till var 2,5 år sedan sist!!! Ett mycket trevligt återseende.
Efter det körde jag till Sövde där jag ser till ett hus. Där la vi oss i soffan, och avslutade dagen.

Fredag: Sov till vi vaknade. Körde vidare till Kristianstad.

Lördag: Träning på Flyinge med Axel och hästarna. Dessa hästar!

Söndag: Ännu en träningsdag på Flyinge med Axel och hans hästar.

Måndag: En heldag på gården i Balsby, med massa hästar och körning.

Tisdag: I kristianstad på fm och hjälpte till, och nu är vi tillaka i Billeberga igen...

Jag sammanfattar helgen med ett kärt återseende till dessa hästar. Gud vad jag saknar dem!!!

En bild säger mer än tusen ord.

Herregud, vad tokigt det kan bli av bara en liten bild. Missförstånd, och konstiga påhitt är tydligen sånt som kan hända. Men inte trodde jag att det kunde bli SÅ mycket missförstånd över en bild på ett par hästar... Märkligt!

Igår var Truls, Fabian och Therese här på besök. Mamma och pappa hämtade hö till hästarna, så det var full fart här ute.
Kvällen avslutades dock i soffan, med föräldrarna och victoria med marabous nya saltlakris, och nybakade kanelbullar.

Idag åker jag och Sune till familjen Finke och hälsar på. Sen blir det en tur till huset vi passar i Sövde. Det är ju fint väder idag också, så utan att lova för mycket kan det bli en tur på sövdesjön.

I helgen blir det ett kärt återseende med HÄSTARNA (värt att poängtera) i Kristianstad, då det är landslagsträning i Flyinge. Jag och Sune har lovat att hjälpa till Lördag, Söndag. Pga min skada har vi inte varit där på snart en månad, så det ska bli härligt att få känna hästlukt igen. Och Sune kommer säkert att tycka det är toppen att få busa med syrra igen...

Jobbintervju.

Vad gör du om 3 år?:
"- Jobbar inom ert företag, har jobbat mig upp till en nivå som gör att jag tjänar massor av pengar."

Vad tycker du om försäljare?:
"- Vad skulle världen vara utan försäljare!? Dem är smarta, duktiga, framgångsrika..."

Vad ser du hos dig själv som försäljare?:
"- Jag är en utåtriktad person, lätt att ta för mig, bra att sälja saker, och få folk att ändra uppfattning."

Sälj den här pennan till mig:
"- Den här pennan är den bästa pennan i världen! Du kommer inte förstå hur du har klarat dig utan en innan!! Den kan flera olika saker, har olika stilar, färger, you name it! Fantastisk!!!

... Såhär hade intervjun kunnat gå till, MEN det gjorde den inte!!

Vad gör du om 3 år?:
(Hur fan ska jag veta det?, och varför VILL HAN veta det?!)
"- Flyttat hemifrån, har ett fast jobb..."

Vad tycker du om försäljare?:
"- Jag är en av dem som ogillar försäljare. Gillar inte när dem stannar en i affären, eller när dem ringer hem på kvällen!"

Vad ser du hos dig själv som försäljare?:
"- Jag är väl kanske ingen typisk försäljare. Tänkte det kunde vara en erfarenhet att prova på..."

Sälj den här pennan till mig:
"- Vill du köpa den här pennan? Nehe, okej..."

... Med andra ord, jag kommer aldrig bli en försäljare!
Jag åkte dit för att få erfarenhet av jobbintervjuer, och det tackar jag för att jag fick.
Nu letar jag efter andra jobb, som jag kan ta med den här erfarenheten till, och hoppas på att det ger någonting!

Bättre lycka nästa gång, som man säger :)

TYSTNAD!!!!!!

Tagning, Varsågod!

Bryyyt, Tack! Toppen, jätte bra. Vi tar det EN gång till...

Så är man en erfarenhet till rikare. Med lång väntan, ett flyttandes hit och dit från stol, till stol, och med pizzaos på kläderna, så har jag nu gjort min del av Landskronas Julkalender.

Idag åker jag till Malmö och genomför en arbetsintervju utan några större förhoppningar. Åker dit, pratar, ser vad dem har att säga, åker hem, och funderar. Den här intervjun får fungera lite som en övning och erfarenhet, då det blir den första för min del.

Belive it, or not.

Var förbi Landskrona och hälsade på Henriksson/Zaunders idag.
Det var flyttstädning på vävaregatan på schemat, och hela familjen var där. Jag och Sune passade på att hälsa på det nya tillskottet, men även på han som aldrig kommer bli raketforskare enligt sin mamma, Fabian!
Och tro det eller ej!!! MEN Fabian gick faktiskt!!! Jajjamen! Flera steg, och flera meter! Jag måste ju vara världens bästa moster, som lär mitt systerbarn att gå! För det var JAG som fick honom att göra det!! Stolt!

Framtiden, eller det förflutna!?

Efter att ha pratat med ett par vänner och kollat på lite bilder ifrån dem åren som har gått för mig som hästskötare, så kan man inte annat trots alla motgångar le, och längta tillbaka! Det är något visst med de hela som någonstans inom mig säger att jag inte är klar med alla dessa hästar.
Det är så mycket som spelar in i hela denna världen som hästskötare, allt ansvar, teamet, och all denna tid man lägger.

För den som tror att man kan hålla på att tjafsa om tider när man ger sig in i hästvärlden professionellt, den kan bara vända och gå hem igen. Är man så ovillig att arbeta att man hänger sig upp på de tider som man kontraktmässig är lovad så har man nog inte förstått vad hästar är för något. Alltid händer det något och det får man vara beredd på.

Man måste alltid dock ha en basrutin och utöver det så måste man alltid utbyta information. Rutinerna så som morgonstall, fodringar och hästarnas motion kan man aldrig gå runt, det äe sånt som MÅSTE göras varje dag. Efter det för man pussla ihop det med allt annat. När man exempelvis måste klippa hästar, städa någonstans, putsa selar osv...
Svarar en hästskötare någongång att dem inte har något att göra, så är det fel! Det finns ALLTID saker att göra!

Trots allt detta slit och göre, alla tider utöver det "vanliga" arbetsdygnet, och till en viss del tråkiga arebtsuppgifter (för vem gillar att mocka och putsa?), så överväger det roliga allt annat.

Att komma ut till stallet en härlig morgon och hästarna gnäggar är ju hur härligt som helst, eller att få se dem i knoppar, nyputsade selar med babyolja på mulen och vita skydd på benen, framför vagnen med öronen framåt på en tävling, är också en känsla för sig!

Jag kan inte annat än att sitta och le som jag nämnde innan när jag tänker tillbaka på dem åren jag har fått ha med dessa underbara hästar. En del av dem har kommit närmre en än andra, men alla har någonstans en plats kvar i mitt hjärta ändå!