Tre veckor senare...

Äntligen! Borta bra men hemma bäst! Nu är vi alldeles snart i skåneland, och ska övernatta hos Fredrik i Flyinge innan vi kör den sista biten mot Stockholm. 

Det har varit en blöt och solig vecka i England, med blandade resultat. Men stämningen har varit på topp, och hästarna har kämpat på, och det är huvudsaken. 

 

Vi som representerade Sverige i England var; Johan, Fredrik Persson och Fredrik Rahm (ponny). 

Stora arenan. Royal windsor horse show. 

Dem två första dagarna bjöd på regn, ännu mera regn och lera upp till knäna. 

Efter regn kommer solsken. Dressyren bjöd på sol, och 68 straff. 

Tre av Johans hästar är ifrån England, och var och varannan människa vet exakt vilka dem är. En av dem: Sam, eller Sam Brown som dem kallar honom är favoriten hos dem flesta. Deras förra ägares dotter kom dit för att få krama om just hennes favorit, Sam Brown. 

Vilket maraton vi körde! Med mig och Peter (Johans bästa kompis) som groomar, och världens bästa kolleger framtill så kan det bara bli bättre och bättre. Lite finlir pch lite snabbare i hinderna så är vi snart med i toppen. 

Precisionen gick också bra. En boll trillade ner och lite tidsfel, men vem har sagt att det ska vara enkelt? Här kör jag hästarna åt Johan medan han spanade in dem andra ekipagen. 

Är man i Windsor, blir det lätt lite shopping. Givetvis ska Viggo få nya ridkläder! 

Med i England hade vi Peter och Bissi som har varit världens bästa på att hjälpa till med allt som behövts. Åsa, Peters fru kom över till helgen tillsammans med Viktoria, Johans fru, och hjälpte till även dem och stod för glada tillrop när vi körde. 

Resan hemåt startade vid 21.00 igår, söndag. Vi stannade till på ett ställe i Tyskland innan idag och lastade ut hästarna så dem fick sträcka på benen och få vila ett par timmar. 

Dem passade även på att rulla sig i ridhuset. 

Världens bästa kolleger! 

Guus, Billy, Sam, Mambo, Stella. 

Stort tack till alla där hemma som tagit hand om hund, katt och barn medan jag varit iväg. Nu är GULD värda! 

Hejdå Valkenswaard.

Två veckor senare... Nu har vi precis lämnat Boyds gård och vi beger oss mot nya äventyr i England. 

Har träffat på gamla kolleger och favoriter hos Boyd. Demi och Daphne. 

 

Vi har tvättat vagnar...

Betat hästar...

Haft afterwork... 

Burit alldeles för många vattenhinkar...

Motionerat hästar... 

Skrittat förbi Stall Tops anläggning...

Blivit serverad mat av Olivia, Boyds dotter... 

Njutit i solen...

Och tränat med spannet när chefen kom tillbaka, såklart. 

Livet, livet.

Livet, livet, som Antonia säger med sin Norrländska dialekt. 

Just nu känns livet helt okej. Pusselbitarna börjar falla på plats, även om där är några till som är kvar att lägga. Känslan av att få vakna glad och känna energi känns nästan lite overkligt, men det är sant. Livet är för kort för att ödsla dålig energi på. 

Holland fortsätter att leverera sol. I eftermiddag ska vi köra spann, och börja packa ihop inför avresa till England som vi åker mot imorgon. 

Vi hoppas på lika fint väder och trevlig stämning där. 

Varma hälsningar. 

En solig dag.

Sommarvärmen har även nått Holland. 

Idag har vi motionerat lite hästar i den strålande solen. 

Hello Sweden.

Så var onsdagen också över. Fodrats mockat, betat hästar, ridit, promenerat med hästar, longerat, hjälp syd amerikanskan att flytta en häst från en gård till en annan, tvättat, handlat, lagat mat, druckit vin, och nu precis gått och lagt mig. 

Beröm.

Boyds fru kom idag och sa att om inte Johans hästar haft veterinär-träns utan nosgrimma, så hade jag vunnit ett bästa-groom pris, som dem hade här på tävlingen i Holland. Istället kom jag tvåa. 

Motiveringen va att jag alltid har ordning i stallet, och hästarna är alltid i toppskick. Men det var dem där tränsen utan nosgrimma som gjorde det (vilket jag inte kan påverka, eftersom det är kusken som bestämmer det.)  

Med vänlig hälsning, den ständiga tvåan. Som kom tvåa på Ryttargalan 2012 som Årets hästskötare också. 

Hej Sverige!

Jag lever! Lite dåligt med internet, och tid bara... 

Första veckan och första tävlingen för säsongen är avklarad, och hästarna har varit finare än finast! Vi förväntade oss tulpaner och vårsol när vi kom hit men har fått blåst och regn. 

Vi lämnade gården på Borgs och började resan mot Puttgarden där vi stannade för att övernatta, så både hästarna och vi fick vila ut ett par timmar. 

 Första momentet på en körtävling är veterinär kontroll. Eller vetcheck som vi säger. Alla hästar igenom för både team Dengg och Persson. 

Dressyren slutade med 61 straff (och någonting). Lite mer tryck i grejerna, sen är allt perfekt! 

Maraton! Inte min paradgren direkt, men jag sköter mig bra och håller koll på vägarna och tiderna så gott jag kan. Och hästarna gör ett super jobb! Bättre kolleger kan man inte ha. 

 

Precision, eller konkörningen är tävlingens sista dag och moment. 4 bollar ner och lite tidsfel blev det den här gången. 

I vanliga fall brukar vi packa ihop och åka hem efter konkörningen på söndagen. Men den här gången blev det annorlunda. Jag och Antonia är kvar här hos Boyd Exell i Holland med våra 11 hästar, medan dem andra åkte hem till Sverige igen. Om bara en vecka beger vi oss vidare till nästa tävling i England, Windsor. 

Vi har promenerat med hästarna, hälsat och klappat på två gamla kolleger och favoriter, Daphne och Demi som kommer ifrån Bollerup, tvättat vagnar, och sköter oss allmänt ganska bra. 

Fortsättning följer...