Jobbhelg.

Ven har sagt att man ska vara ledig när man kan jobba? 

I helgen har jag jobbat på två olika jobb men i samma stad. 

Igår va jag på Bauhaus i Malmö och demade högtryckstvättar från Kärcher. 

Kul att prova på något nytt, och det var en hel del som köpte. 

Idag var det pay and jump som jag och två av mina kolleger har anordnat, och min uppgift var att stå inne på banan. 

Viggo har suttit på läktaren och hejat på. 

Jag skulle egentligen ha tävlat själv, men att både fokusera på jobb och min egna häst och tävling, hade nog inte blivit en bra kombo. Men släpet togs med i alla fall, och med oss hem följde Prince. 

Hans praktikperiod är slut på Malmöridklubb och han har fått komma hem, och ingen är gladare än Viggo som har fått hem sin egna ponny igen.

 

Prince avslutade praktiken med flaggan i topp och deltog på pay and jumpen med en av eleverna på klubben. 

Imorgon har jag tagit föräldraledigt, och ska utnyttja dagen som förälder till fullo! Det blir massa mys med Viggo, och hur dagen blir, får han (och vädret) bestämma.

Nytt jobb.

Imorgon hittar ni mig på Bauhaus i Malmö, där jag ska dema Kärchers fönsterputs och högtryckstvätt. 

Välkommen! 

Plötsligt händer det.

Så länge jag kan minnas så har jag alltid varit en: sista minuten- människa. Med allt. 

Men! Idag hände det, som aldrig annars brukar hända. Jag har deklarerat 7, SJU, dagar innan sista datum! 

Sen att det beror på att jag behövde hjälp av mamma och hon kunde ändast idag, och nästa gång hon kunde skulle det vara försent. Men bortser vi från den, så har jag för en gångs skull gjort något i tid. 

Plötsligt händer det. 

Avicii.

Jag har precis kollat på en dokumentär om Tim Bergling- Avicii. 

Som tyvärr valde att avsluta sitt liv 28 år gammal och alldeles för tidigt. 

Ångesten. Stressen. Det var genomskådat att killen inte mådde bra. Och det berör mig på ett sätt eftersom jag själv kan känna igen mig i vissa saker, fast på en helt annan nivå. 

Han levde ett liv som han inte kände igen sig själv i. Han levde ett liv som andra ville att han skulle leva. Han gjorde saker han egentligen tyckte var hans liv, men som tillslut inte blev det längre, som blev en stress och en ångest istället. 

För Tim eller Avicii blev det att avsluta sitt liv som utgång, för mig fortsätter livet. Men jag tänker efter en gång extra nu; 

Vad vill jag göra?

Vad tycker jag är roligt? 

Vad gör slags liv/vardag vill jag ha? 

Vad kan jag göra?

Alla borde stanna upp och tänka efter! 

Jag kan nog tala för alla, att vi inte vill att fler ska ta livet som utgång, utan man ska få vara den man vill, och göra vad man vill, utan stress eller ångest inblandat eller påverkan ifrån andra. 

R.i.p Tim Bergling. 

AVICII

Torsdagar.

På torsdagar börjar jag 12.30, vilket innebär lite sovmorgon jämnfört med resterande arbetsdagar, och en lugnare förmiddag. 

Men! Det blir inte riktigt alltid så. Nästan aldrig faktiskt. 

Denna veckan passar vi mina föräldrars gård, så det var upp med tuppen för att utfodra hundar, katter och hästar. In och väcka barn och själv äta frukost. 

Sedan ut igen och släppa ut alla djuren, och göra stallet. 

Iväg och byta däck på bilen en vecka försent. Men som man säger: bättre sent än aldrig. Och jag är ju tyvärr en sista minuten människa. Denna gången blev det dock lite längre än sista minuten. 

Nu är det i alla fall gjort! 

Därefter körde vi till Landskrona för att hämta ut Viggos glasögon. 

Vidare igen till Lasarettet och Logopeden. 

Därefter lämnades Viggo av i stan för att hänga med kusinerna Maggie och Peggy medan jag körde till jobbet. 

Viggo har fått leka med sina kusiner, varit på grillkväll hos min faster och va nybadad nu när jag hämtade honom ikväll. 

Jag själv har haft möte och lektioner ute i det fina vädret. Med en småstressig förmiddag, sol, och alldeles för lite vätska så är nu huvudvärken ett faktum. 

Hästarna och hundarna har precis fått komma in, och barnet sover sedan jag hämtade honom. 

Nu inväntar sängen även mig, för att förhoppningsvis vakna utan huvudvärk, och att mina föräldrar kommit hem igen. 

Välkommen fredag! 

Stärkande ord.

Idag när jag kom till förskolan för att hämta Viggo möttes jag av hans tre pedagoger som sa: här kommer världens bästa mamma. 

Och de stärkande orden fortsatte: 

Du har uppfostrat en fantastisk kille som är trygg och som står på egna ben. 

Du kämpar varje dag med allt, men man ser hur trygg Viggo är med dig och allt ni gör. 

Du ska vara stol över dig och Viggo han är verkligen en fin kille.  

Om jag är! Ingen annan mer är jag är så in i Norden stolt över Viggo, för allt han gör och får vara med om. 

Med dessa orden ifrån pedagogerna klappar jag mig själv på axeln och säger: jag är en bra mamma! 

#egoboost

En dag i ett.

Pust. Äntligen nerslagen i soffan efter en dag som har gått i ett. 

Klockan ringde tidigt som vanligt för att fixa hundar och hästar nu när mamma och pappa är bortresta. Därefter blev det lämning på förskolan och jobb. Idag blev arbetsdagen något kortare än vanligt, då det stod utbildning på dagens schema också. 

Utbildning som i utbildning för nytt jobb. Ni vet: jobba bör man... 

Hämta barn igen på föris efter jobb och utbildning, hem till gården, fixa hundar, löshoppa hästen, hämta matkasse, duscha, laga mat, äta, och nu äntligen en liten stund nerslagen i soffan innan man blir helt utslagen. 

Imorgon blir det en lite lugnare dag. Tror jag i alla fall :).