Men dem flesta som sen börjar lära känna mig tycker ändå att jag är ganska rolig och trevlig att umgås med! Och det är ju bra.
Visst, sen finns det vissa undantag... Alla människor passar inte ihop, och även om man lär känna varandra, så är det inte säkert det blir bra ändå.
Pratade med en tjej igår som jag inte känner jätte mycket men har ändå träffats en del, och pratat med varandra. Denna person har jag kanske inte visat mina bättre sidor för, och bestämde mig igår för att be om ursäkt för detta och förklara varför. Fick full förståelse, då hon själv kände igen sig i mig och det jag berättade.
Idag överraskade jag mig själv igen. Glad, trevlig och inte sur för saker som jag egentligen känner att jag skulle kunna tjura ihop för.
Det är ju mycket roligare att vara glad!
Men solen har ju sina fläckar. Man kan ju inte vara glad alltid! Eller?
Allt blir roligare med ett leende på läpparna:)) Line
SvaraRadera