Puttgarden.

Första etappen avklarad. 

 Hästarna står i boxar och vi har rast och ro här i puttgarden nu medans vi inväntar Perssons som är påväg från flyinge för att ha följe med dem mot aachen där nästa stopp blir. Så det blir körning hela natten. 

 Aldrig tidigare har det varit så jobbigt att lämna Viggo. Jesus! Victoria och Markus 

va jätte snälla och hämtade honom på vägen, och det var protest och krokodiltårar utan dess like. Stackars barn. Han ville inte alls bli lämnad denna gången och skrek bara: nej mamma, nej. Usch nej. Inte roligt alls. Men jag vet om att han har det toppen hemma i Billeberga, men det gör ont i hjärtat när han inte vill annat än att vara med mig, och man måste lämna honom. Det kom inte bara tårar i hans ögon... 

Finaste, underbarast Viggo.