Landslagsträning.

Två dagar på Flyinge är till ända, och jag har njutit av varje sekund tillsammans med grabbarna från Gnesta, sen att man har frusit tårna av sig är en annan sak... 

Hästarna har fått jobba på bra, och jag tycker att dem har gjort det med mycket väl godkänt, och kusken lika så. Nu blir det att träna vidare för gänget där uppe och komma tillbaka ännu bättre nästa gång. 

Gulligaste Sam. Vad vore Team Dengg utan honom? 

Anton och Fanny var också med Johan och hjälpte till under träningen. 

Hästarna fick jobba på bra, minst sagt. 

Viggo ville åka med idag och hälsa på "sina" hästar. 

Viggos nya favorit, Mambo. 

Med 10- och snålblåst häller det att klä sig rätt. Det har varit väldigt kallt idag! 

Favorit kollegerna. Guus, Mambo, Sam och Billy. 

Även jag fick chansen att hålla i tömmarna, vilket såklart gör en glad när det är så fina hästar som man får hålla i. 

Nu dröjer det ett tag innan jag träffar teamet och hästarna igen, men fram tills dess har jag mina egna hästar, barn och jobb att ta hand om. Lifes goes on. 

To do list.

Dagarna som Skåne-bo går och to do listan början sakta men säkert prickas av. 

- ändra hemförsäkring 

- byta BVC till Viggo 

- skicka in utdrag från brottsregistret 

- adressändring 

- arbetsförmedlingen 

- sätta igång storhäst och ponny 

Med mera, med mera. 

Imorgon trillar jag tillbaka till det gamla och åker till Flyinge för att agera det jag råkar vara bäst på, fyrspannsgroom. Det blir två heldagar på Flyinge tillsammans med Team Dengg. 

Mer om det i nästa inlägg :) 

BorgsGård och Hästhuset.

Då har jag jobbat min sista dag på Borgs och lämnat Hästhuset och Team Dengg,  för en resa till Skåne och framtiden. Vad som komma skall återstår att se, men jag hoppas på att det blir bra. 

10 år i hästskötar branschen, och fyrspannsvärlden har nu passerar och vem är jag utanför den?! Allt har sin tid, och jag kan inte mer än tacka alla och vara stolt över mig själv för denna tiden och allt jag lyckats prestera och vara med om. Vilken resa! Och alla människor jag fått lära känna, och alla vänner jag fått! Obeskrivligt. Givetvis får man inte glömma mina kolleger. Viktigaste av dem alla! Alla dessa hästar som har kommit och gått under åren, och alla har lika mycket plats i mitt hjärta. Mina kolleger ifrån Borgs hoppas jag kunna få följa framöver, och kanske, kanske själv få följa med på någon tävling med grabbarna... En gång fyrspanns groom, alltid fyrspanns groom. Men nu nöjer jag mig med att ha det på cv:t, och blickar tillbaka på allt roligt och bra som har passerat genom åren, och hoppas på att 2017 blir mitt och Viggos år, tillsammans med familj, vänner, hästar och kanske en och en annan tävling. 

Tack familjen Dengg, Beatrice "Bissi", Åsa och Peter, Clas och Gudrun, Lina, Pia och alla ni andra nere på Hästhuset, Förskolan Solrosen mfl för dessa två åren! Ni är guld värda allihopa! Ni kommer alltid finnas med mig och Viggo. 

Flyttkaos.

Kors i krösemose, som Alfred säger i Emil i Lönneberga! 

Att packa och städa ett helt hus, själv, på 4 dagar var kanske lite väl optimistiskt att tänka, och dessutom jobba under de fyra dagarna.... No more, säger jag bara! 

Men nu är i princip allt nerpackat, ovanvåningen städad, alla fönster putsade, kök och toalett skurat, så nu är det nedervåningen kvar att ta golven på, och packa ut det sista imorgon. Så på fredag är jag mer än redo att lämna över huset till nästa! 

Julafton 2016.

Så var julafton 2016 över. Och vilken julafton det blev. Helt i min smak. Mys med familjen och glada barn. 

Vill passa på att tacka alla för de fina presenterna till både mig och Viggo. 

Vi började dagen med våra hästar, och mys i stallet. 

Sen blev det givetvis, traditionsenligt, Kalle anka. 

Tomten kom och dela ut julklappar till barnen, och detta året hade Viggo bestämt sig för att han inte va rädd för tomten längre, så det blev både pussar och kramar detta året. 

Viggos första julafton 2013. 

Julafton 2014

Julafton 2015

God Jul & Gott Nytt År 

Önskar Christine och Viggo 

Back to Skåne.

En gång skåning, alltid skåning. Eller hur säger man?! 

Fast... Viggo har ju bott längre i Gnesta än vad han har gjort i Skåne, så än sålänge får man nog kalla honom Stockholmare. 

Sista dagen på världens bästa dagis idag, och sista dagen som Gnesta-bo för Viggo. Nu har resan till Skåne gått, och han är numera Skåne-bo igen. Jag kör på en vecka till innan mitt flyttlass går. Men först firar jag jul med familjen. 

Fullt upp med farväl.

Det börjar dra ihop sig, och på torsdag blir Viggo Skåning igen. Därav har vi ägnat gårdagen, och kvällen till att hinna säga tack och hej, och vi ses igen till våra vänner. 

Igår va vi hos Åsa och Peter som har fungerat som en extra familj både till mig och Viggo, men framför allt till Viggo. Vilket såklart betytt obeskrivligt mycket för oss båda! 

Det lektes förfullt med Spider-Man dräkt på både för Viggo och Noah, och när vi satte oss i bilen på vägen hem brast Viggo i gråt och sa: jag kommer sakna min Åsa och Peter, och Noah och Tyra.

Såklart han kommer! Jag också! Men vi säger inte hejdå, utan: vi ses igen. 

Ikväll har vi varit hos bästa Clas och Gudrun som också har betytt väldigt mycket för både mig och Viggo under åren vi varit här uppe. Och framför allt för Sune som ska fira jul tillsammans med dem här i Gnesta. 

Imorgon mellan packningen ska vi träffa Bissi som också vill säga: vi ses igen, till Viggo. 

Jag måste ju erkänna att det är med en klump i halsen som jag kör härifrån på Torsdag med Viggo. Jag kommer ju tillbaka en vecka till, men för Viggo är det sista racet med dagis och med alla våra fina vänner vi har fått här uppe. 

Men det kommer bli bra. Klara vi att flytta från Skåne, klarar vi att flytta till Skåne!