Sune

Usch vad det är synd om Sune idag! Idag också.

Varför utsätter man honom för "farliga" saker när man redan vet om att han är en väldigt svag och vek hund?! Det förstår varken jag eller Sune oss på!
Men vad begär man egentligen av en hund som överlevt det mest dramatiska!? En påkörning, och en vaccinchock.

Idag är det den stora dagen för Sune. Han har nämligen varit hos veterinären (igen) och blivit kastrerad... Jag gick dit med inställningen om att inte få mned min hund hem igen, men riktigt så illa gick det inte.
Som moraliskt stöd hade jag mamma med mig, så det var hon som fick gå in med honom till veterinären och hålla i honom när dem skulle sätta i kanylen.
Sune fick EN DROPPE plegg för att dem skulle kunna sätta in kanylen. När dem väl börjar med detta i ena frambenet svimmar Sune!!! Han blev alldeles vit om tandköttet, blå om tungan, och slutade att andas! Skulle det vara över nu alltså? Ska min hund dö at en kastrering?
Nejdå, super kämparen Sune fick syrgas och kvicknade till igen. Men kanylen fick sättas i ett av bakbenen istället.

Vi lämnade Sune där, jag och mamma, och tog en runda på CenterSyd. En timme senare återvände vi till Prima Liv igen för att se i fall han fortfarande levde. Jodå, visst gjorde han det! Men veterinärerna påpekade att dem aldrig tidigare sett en sådan vek och tyccka-synd-om-sig-själv hund! Men det är Sune! Sune är väldigt vek, och tycker synd om sig själv när det börjar bli lite för mycket av det onda. Han är precis som sin matte!!

Försäkerhets skull fick vi smärtstillande utskrivet som vi kan ge honom i fall han skulle tycka alldeles för synd om sig själv. Men änsålänge har han inte sakt så mycket, utan ligger med sin kanyl kvar i bakbenet i fall vi skulle behöva åka in igen, och ser lite deppig och fndersam ut!

Jag får glädja honom med att det kommer att bli bättre! Sune klarar allt! Bara lite mindre bra än alla andra.

Men vad som än kommer hända Sune under hans liv, så kommer han överleva allt och alla. Klarar han det han klarat hittills, ja! Då klarar han allt!! Hoppas jag...