Kalasstrumporna är ner packade.

Sitter här vid frukost bordet och äter min havregrynsgröt i vanlig ordning och tittar ut genom förnsret och upptäcker regn. Det får bli bilen idag igen till dagis. Sara (min cykel) har fått vila nu ett tag, vilket för mig inte är så positivt som det kanske är för henne.
Men två packet olika halstabletter, och en karta mucuangin i behåll har min förkylning inte alls blibit bättre faktiskt. Jag suger halstabletter flera timmar om dygnet, och snyter mig så att näsan snart kommer demostrera och skrika: låt mig va! Med denna envisa förkylning som inte verkar vilja ge sig i första taget, är det inte direkt så att man ser framemot att åka på tävling en hel vecka. MEN! Skam den som ger sig, så jag och min förkylning fortsätter brottas om vem som kommer vinna matchen- förkyld eller inte.

Dagis igår, Carolin och Pyret kom och hälsade på med en påse chokladbullar att bjuda mig och moster Malin på.
När jag kom hem packade jag till Ungern, och det blev en hel del kläder... Eftersomatt jag är den personen som absolut inte vill frysa, och jag inte vet vad det är för väder i ungern, så fick jag packa ner 7 par jeans, men även 7 par shorts. Likadant med tröjor, det blev t-shirts, linnen, tjocktröjor, piketröjor... En hel del kläder helt enkelt. Även kalasstrumporna fick den sista platsen i väskan, blev lite smått inspirerad av Johanna som hade det i Danmark, så även dem är ner packade.

Nu: borsta tänderna och bege sig iväg till Landskrona, sen: hem och hämta all packning och byta om för att efter det köra till Kristianstad. För på Måndag åker vi!

En sjuk historia.

Dagen efter vi anlände till Dorthealyst i Danmark lyckades jag vakna upp med en rejäl förkylning och med så ont i halsen att det gjorde ont när jag svalde och lät som jag rökt i över 30 år när jag hostade.
Det har inte gått över än! Näsan är fortfarande ur funktion och halsen sammarbetar inte alls! Denna vecka kommer sluta som en sjuk historia...

Liten blir stor.

Då var första tävlingen för säsongen avklarad, och hela team Olin har kommit på svensk mark igen!
Solen har hållt sig framme och hästarna har skött sig bra, och så även kusk och groomar, så jag tycker att säsongens första tävling får godkänt!
Det hela slutade med 1:a i dressyren, 3:a i maraton, 3:a i precisionen och 3:a totalt. Det börjar arta sig, och som Axel själv beskrev det: Liten börjar bli stor.

Nästa tävling är inte långt ifrån oss, utan den åker vi mot redan på måndag. Då packar vi om allt i släp och lastbil och byter chafför sen beger vi oss mot Ungern, Vecses. Där hoppas vi givetvis att det komer visa sig bra resultat även där, och att väder och humör är med oss hela veckan. Det är långt dit, och är en tuff resa både för oss men framför allt för hästarna. Men med gott mod ska nog även denna resa gå bra.

Inte nog med att tävlingarna har dragit igång igen, utan även dagis fortsätter att finnas i min vardag en månad till framöver. Barnen är underbara, och att ha ett 07.30- 15.00 jobb är helt fantastiskt. Att kombinera hästar och barn känns ganska bra, då tröttnar man inte på något av det i första hand. Men det ska bli ganska skönt att få komma tillbaka till Kristianstad sen igen och få göra det jag tycker allra bäst om. Nu har jag ju en häst som väntar på mig där uppe också, som jag ser extra mycket fram emot att få börja ta hand om igen!

Denna vecka rullar på som vanligt på dagis och lite pyssel här hemma. Sen på Fredag åker jag till Kristianstad och packar om allt inför Ungern.
Kul att det äntligen är igång igen!

Moster på nytt!

Inatt hände det! Jag blev moster igen och precis som förra året när Therese skulle ha, så blev det dagen innan jag ska åka till Danmark på tävling! Härligt jobbat systrar!
Men jag får vänta och träffa dem till jag kommer hem om en vecka igen :)

En dag i sänder.

Ännu en ny vecka har kommit, och även denna måndagen har passerat. Det blev ett par timmar på dagis i vanlig ordning, barn är bara för söta. Jag kanske får skaffa mig ett par snart! Eller nja, ett får räcka till en början, det kan vara nog bara det!

Nog om det. Efter dagis begav sig KIAn med mig som förare mot Ängelholm och besök på Huntlygård. Snabbt och lätt tog vi oss sedan vidare tillbaka till Åstorp för att agera groom i sin vanliga ordning åt sjävaste Axel Olin som hade maratonträning där idag. Frågar man mig så tyckte jag att det gick bra, och hästarna skötte sig fint, och med detta utlåtande så passade jag på att bjuda på gräddbullar både till kusk, groom, tränare, lagledare och sambo till kusken. Kul att få göra något som uppskattas ibland :).
Efter en blöt träning med en del regn och i nya converse på fötterna brommade jag vidare efter gräddbulle fikat hemåt till föräldrarna i Billeberga, och håller nu på att avsluta min dag här. Kvar på to do listan står det att packa väskan inför danmark som vi beger oss mot på Onsdag morgon, för att sedan återvända igen till svensk mark på söndag. Alltid lika pirrigt i magen inför säsongens först tävling, men även dem fjärilarna brukar försvinna när vi väl kommer dit.
Duscha, kolla igenom packningen en 3 och 4 gång, pussa ordentligt på Sune som jag inte kommer se på en vecka är också något som står med på listan innan sängen kallar. Blir en lång kväll ikväll. Till råga på allt sänder även tv3 alla pirates of carabbean filmerna i sträck, vilket man gärna också hade velat hinna med att kolla på! Ibland önskar man att ett dygn hade ett par timmar extra...

Dax att göra vad som står på nr 1 på listan:
Hänga upp tvätten som ligger klar i tvättmaskinen!

En trogen vän.

Genom regn och rusk du går, en trofast vän i alla år.
Trots långa dagar framför plogen, är allt du kräver hö från logen.
Samt lite havre vintertid, ändå går du där så blid.
Stor och stark på stillsamt vis, en sådan vän har inget pris.

En dag att fira.

Imorse blev det ännu en dag med slalom mellan sniglarna son kryper på cykelbanan då vid 07.00 på morgonen, och ännu en dag med frisk luft och motion till jobbet. Jag tycker det är ganska trivsamt att komma ut och röra på mig när det är fint väder, och till jobbet måste jag ju ändå! Jag kan med glada ord säga, välkommen hit sommaren!

Varje dag finns det alltid något att fira, bara man vill, och om man är ständigt sugen på tårta. Det låter som jag det! Så idag fick jag klura ut något och kom på när jag kollade i kalendern att jag faktiskt fyller 21 och ett halft idag :). 11 November är ju min riktiga födelsedag så då är ju Maj min halva födelsedag. Absolut något som är värt att fira. Sedan fick vi på mailen idag också att Sune hade tillräkligt med vad det nu var för att få åka utomlands och få ett pass, så han klarade med andra ord sitt blodprov, vilket också känns som att det hade kunnat vara något att fira. Två saker att fira med andra ord. Vilket kalas det blir ikväll!